Turning torso

Vaknade i morse med en fruktansvärd ryggvärk.
Hmm, undrar vad jag gjorde i natt?
Lyfte tegel?
Nått måste jag ha gjort för jag kände mig helt sned och en aning vriden.
Fast vriden, det är jag ju jämt, men kanske inte just i den här bemärkelsen.

Efter frukost blev det bättre.
Till och med så pass bra, att jag lyckades få med alla kroppsdelarna ut genom dörren.
Det här med att få med sig allt på morgonen, är ju inte alltid så lätt.
Jag brukar känna mig rätt nöjd om jag lyckas få med både klimparna och mig själv när jag går.
Ibland har jag en klimp i famnen och huvudet under armen, men vi är i alla fall med.
Och det är ju det som räknas, eller hur?

Idag hade jag garanterat huvudet under armen.
Men det kan ju vara förståeligt, eftersom ryggen är sned och vriden.
Att sitta på tre kvart är ingen höjdare, inte ens för ett tankspritt huvud.

I köket ligger en lång lista på saker jag skulle göra idag.
Men den struntade jag fullständigt i, eftersom jag inte kunde bestämma mig för var jag skulle börja.
Istället drog jag ut på fikaturné.

Först var jag på fik och drack färskpressad juice med en svensk väninna.
Och sen drack jag ananasjuice hemma hos en annan svensk väninna.
Jag tänkte att juicerna var ett bra alternativ till kaffe så här i värmen.
Dessutom tycker nog min ofrivilligt bantande lekamen, att det är bättre än Cola-cola.

Jag tog faktiskt cykeln.
Fyra kilometer har jag fått ihop.
Jag är en trotsig jäkel, tänker minsann inte bli satt på pottkanten av en värkande torso.

Tyvärr så hade jag ju som sagt inte huvudet på skaft idag.
Utan det har suttit inkilat under armen hela dagen, vilket i sin tur har lett till diverse olägenheter.

I morse kom familjen med ut genom dörren, men plånboken blev kvar hemma.
Efter fika nummer ett stack jag hem för att hämta plånboken.
Väl hemma ringde jag ett samtal med mobilen, kissade, slängde ner en kräm i väskan och glömde sen mobilen hemma.

Väl ute igen höll jag på att bli påkörd bakifrån av en folkabuss.
Samtidigt bestämmer sig en cyklist för att ändra körriktning och kapar vägen framför mig.
Var jag skulle ta vägen var det ingen som tänkte på, så jag tappade balansen och druttade in i ett betongblock.
Betongblocket backade inte en centimeter, utan stod envist kvar.

När jag kom fram till torget där väninnan std och väntade, upptäckte jag att jag hade hela väskan full med kräm.
Det kan tydligen bli så om man inte skruvar på korken.
Det man inte har i korken får man därför ha någon annanstans.
Jag hade det i fickan.
Efter någon minuts torkande med servett var väskan som ny.

När jag sen skulle låsa cykeln drog jag låset ett varv runt mittstången och gick därifrån.
Jag vet inte hur jag kunde tro att det skulle räcka, men cykeln stod kvar när jag kom tillbaka.
Stadens cykeltjuvar har garanterat inte haft ögonen på skaft idag, så det är tydligen inte bara jag som har problem med vad jag placerar mina kroppsdelar.