Hälsovådliga hushållsgöromål

Jag har funderat över om jag inte borde gå tillbaka till min doktor och be om ett nytt olämplighetsintyg. Jag skulle nämligen behöva ett läkarintyg som attesterar min otjänlighet som tvätterska.
Jag har upptäckt att det här med att tvätta inte riktigt är min grej. Inte tillräckligt kreativt, inte tillräckligt intressant, och definitivt inte tillräckligt självförverkligande för att jag ska tycka att det är kul.

Idag har jag därför, förutom att tvätta, tänkt lite på hur jag ska lägga fram det hela. Jag måste ju få den snälla farbror doktorn att förstå allvaret i det här. Han måste helt enkelt inse att ett sådant intyg kommer att determinera utgången för mitt framtida liv. Och att han genom att skriva ut ett sådant intyg, aktivt bidrar till att förbättra min allt mer sviktande hälsa.
Jag får väl helt enkelt prata lite om min otjänliga rygg, om hur ryggmärgen börjat sippra ut från ryggraden, om mina ömma åderbråcksbelastade ben, om min stigande ålder, och framförallt, om mina synnerligen besvärande tidsbristningar.
Det där sista var nog det viktigaste. Det är liksom där skon klämmer lite extra hårt - i mina tidsbristningar. Jag har helt enkelt inte tid med att tvätta! Jag är helt klart en förespråkare av ekologiskt nedbrytbara engångsplagg. Hade det varit jag som tog hand om disken här hemma, så skulle jag utan tvekan förespråka tofutallrikar och soyaglas också. Jag menar, hur mycket tid ska man egentligen behöva lägga ner på sån skit egentligen?
Annat var det förr! Man badade med kläderna på, och så gjorde man två bondbönor på smällen med en gång.
Och vad det gäller disken, så var det samma sak där, man åt med händerna direkt från ett gemensamt kokkärl. Hur bra som helst, och massor med tid över till annat viktigt.

Nej, det blir helt enkelt till att beställa en ny tid hos den snälla farbror doktorn, för så här kan jag ju inte ha det!