Utvecklingshistoria

Utflykten på långfredagen gick till en dinosauriepark. På torsdagskvällen hade jag stekt en sats pannkakor, så på fredagsmorgonen fyllde vi en kylväska med drycker och annat som passade bra att ha med på en heldagsutflykt i det fria. På väg till parken låg dimman som ett grått täcke över oss, och värre blev för varje kilometer vi körde. Ju närmre utflyktsmålet vi kom, desto sämre blev vädret. Väl framme såg det verkligen inte ljust ut. Vi satte på oss varenda plagg vi hade med oss i bilen, och jag svor över att jag tagit med en för tunn jacka, jag som är så frusen av mig. Väl inne i parken började det lätta lite. Solen började trevande leta sig fram mellan molnen, och tro det eller ej, men vid lunch åkte jackan av.

Parken var lagom stor och väldigt mysig. Det var riktigt härligt att promenera runt bland de stora, lummiga träden. Efter halva turen nådde vi fram till picknickplatsen. Den låg vackert vid en liten damm, och hade dessutom en stor lekpark där barnen klättrade och gungade, medan vi vuxna vilade benen och lapade sol. Efter lunch tog vi andra halvan av parken, och innan vi klämde oss in i bilen igen blev det en liten glasspaus i cafét.

Parken hade ett bra upplägg. Den började med de första urtidsdjuren, i det här fallet rörde det sig om Pterygotus, en havsskorpion som levde för ca: 430.000.000 år sedan. För att sedan ta oss framåt i tiden, och avsluta turen med Neandertalmänniskan. Detta gav en bra överblick om när i historien de olika djuren levt. I parken fanns också ett inhägnat område med lite djur (hjortar, rådjur, m.m.).
När vi kom hem från utflykten var vi alla trötta och glada, kanske till och med gladare än vi skulle ha varit om dagen börjat bättre. För det som på morgonen såg ut att bli en misslyckad utflykt, blev till syvende och sist väldigt, väldigt lyckad.