Häromnatten var tandmusen här igen, och morgonen därpå hittade storklimpen två euro under kudden. Storklimpen var hur glad som helst. För tänk, den här gången kom han som han skulle, utan en massa oförklarliga förseningar. Lillklimpen var lite mer skeptiskt, tog mig avsides och tittade uppfodrande på mig.
- Du mamma! Varför ljuger du för storklimpen? Tandmusen finns ju inte!
- Det gör han väl!
- NÄHÄ!
- Joo, det gör han, han har ju varit här!
- Nej, tandmusen finns inte!
- Vem är det då som varit här med pengar till storklimpen i natt?
- Det var ju du!
- Nej, jag sov då, jag har inte lagt några pengar under storklimpens kudde!
- Joho du! Jag såg dig!
- Nej, vi sov då, så det kan du inte ha gjort.
- Jo, det var du mamma, jag såg dig faktiskt!
- Nej, det var inte jag!
- Jo!
- Nej, det var det inte!
- Jo, det var det, det vet jag!
Så där höll det på ett tag. Jag är helt säker på att lillklimpen sov, så att han skulle ha sett mig är helt enkelt omöjligt. Han hoppades helt enkelt att jag skulle tro på att han sett mig, och bekänna färg, men det gjorde jag inte. Någon måtta får det vara på vad en mamma ska behöva erkänna för sina barn! Men jag måste tillstå att jag är i högsta grad imponerad av hans väl uttänkta förhörstaktik. Att försöka lura någon att sjunga ut är avancerat, åtminstone för en fyraåring.
Det sista lillklimpen sa innan han skrattandes gick iväg var:
- Du ska inte lura storklimpen, jag vet att det var du mamma!
Ibland har det inte med ålder att göra, lillklimpen är helt enkelt inte lika godtrogen som storklimpen. Nu får jag bara hoppas att han inte skvallrar, och tänk om han får för sig att säga något om tomten....en sån smäll skulle storklimpen aldrig klara!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Wow, vilken lillklimp! Så himla snabbtänkt & smart :) Han måste fått det från sin mamma, eller hur?! Hihi
Kram och sov så gott!
Oh wow, vilken kille! Helt underbar i sina försök att skona storklimpen från "för plötsligt uppvaknande" i den stora världen.
Och vilken envis mamma!
Veronica: Självklart!
Ha ha vilken helskön kommentar av honom. Smart att försöka få dig att erkänna dessutom.. Hoppas han inte avslöjar dig ;-)
Ha en bra dag!
Kram Ingela
Barn är inte dumma! Som Alex sa till mig i vintras. "Mamma, hur ser tomten ut egentligen?" Vad menar du undrade jag? " Ja hur ser han ut när man tar av ansiktet (masken menade han)?
Snacka om uppmärksam. *flin*
Mina är för stora nu för att lura med tomten, påskharen eller tandfen... Men nu lurar jag dem med polisen, skattemyndigheten och barnavårdsnämnden... hahaha... Nej, nu ska jag bara.
Ha en fin dag!
hahahahaha,vilken sötnos!!! smart för att vara så liten.kram
Lillklimpen blir säkert en sån där hårdför förhörsledare som man ser på film när han blir stor ;o)
Ah, vilket drama. Rena thrillern. Hur ska det gå?;) Här hemma ville minstingen också ha pengar när storebror hade tappat tand. För han hade minsann slagit av en bit av en tand. Så han fick en krona av den snälla tandfén.
Hej !!!!
WOW !!!!
Jag är helt imponerad......
Den där.....han är vaken han....
Gillade dinosarna.....härlig park !!!!
Ha det bra,
Kram,
monica
Kina: Kul att han vet att tomten har mask, men inte ifrågasätter hans existens.
Speja: storklimpen tycker att det är orättvist att inte lillebror får något, så han tar pengar i sin spargris och lägger under lillklimpens kudde.
Imponerande, mycket imponerande. Både från sonens och din sida. Jag tror inte att jag hade pallat att stå emot trycket utan sjunigt som en kanariefågel.
Skicka en kommentar