Förankrade

Idag ligger lillklimpen för ankar, och min kropp gör vad den kan för att sumpa draggen och följa hans exempel. Redan efter kalaset i lördags började lillklimpen visa tecken på indisposition. Han satt i soffan och hängde med huvudet som en vissen tulpan. Först trodde jag att det bara var följderna av en händelserik dag, eller möjligen sviterna efter en kraftig överdosering av sötsaker, men tyvärr var det värre än så. Strax efter läggdax kom en kraftig hostattack och feberfrossa, och enda chansen att lugna hostan var att sitta med honom i famnen. När vi satt där i soffan och vyssjade fram och tillbaka, tittade lillklimpen på mig med glansiga ögon och sa grumligt: Mamma du är så fin! Mamma du är så fin! Jag blev alldeles tårögd. Där låg min lilla feberyrande pojke i min famn och tittade på mig med ögon så fulla av kärlek att det gjorde ont i hjärtat på mig. Gud vad de är goa de där små klimparna! Och herregud vad ont det gör i mig varje gång de är sjuka och mår dåligt! Jag känner mig lika maktlös varenda gång. Efter en stund lyckades han somna om, och efter ytterligare någon timme kunde jag bära honom tillbaka till sängen igen. Då hade febern gått ner lite och hostan lagt sig. Natten som följde blev ett maratonlopp med medicineringar och lugnande av gråtande barn. Storklimpen hade fått örsprång i båda öronen, och var så täppt att han knappt kunde ligga ner och sova. Detta avhjälptes dock med ett par liter örondroppar och nässpray. Lillklimpen hade tyvärr frossa igen under natten, och fick därför sova mellan mig och sambon i stora sängen, han var så varm att jag höll på att rinna bort bredvid honom.
Igår gick därför dagen i trötthetens tecken, och idag ser det inte ut att bli mycket bättre. Det verkar helt enkelt som om det här med att fylla fyra var lite mer än vad lillklimpens kropp orkade med. Det var definitivt mer än vad min kropp orkade med, så nu får det bli total avslappning ett par dagar. Åtminstone fram till lördag, för då är det lekdag ute i parken med säckhoppning, ägg på sked och dragkamp, och det vill inte ens jag missa.