Under de senaste två veckorna, har jag läst ett par inlägg som tagit upp problematiken grannar. Detta har därför sedermera förvållat ofrivillig tankeverksamhet från min sida. Och jag har börjat att tänka på alla duster, klagomål, eller mellanhavanden, som allt för ofta kan uppstå grannar emellan. Jag minns en gång när vår granne kom in och presentade oss med ett paket filttassar. Han påpekade vänligt men bestämt att dessa var avsedda till våra köksstolar. Han påstod att de lät något sååå förskräckligt, och att han blev gaaalen, av ljudet som uppstod då barnen drog stolarna över golvet. Grejen var den att de redan hade filttassar! Men jag var så vänlig och tillmötesgående, att jag drog på ett lager till. Ingen kan ju klaga på en granne som har flera centimeter filttassar på sina stolar. Grannen tittade intresserat på medan jag drog på det överflödiga lagret filt. Och när alla fyra stolarna var färdiga, gick han nöjd och belåten in till sig. Jag vet att han senare klagat igen. Men den här gången, trodde han att ljudet kanske kunde komma ifrån grannen inunder. Jag vet inte om han någonsin fått någon klarhet i detta mycket besynnerliga ärende, men han har inte kommit med några fler paket, så han har kanske gett upp.
Eftersom vi bor högst upp, så kanske det varken var jag eller grannen inunder, utan snarare tomtarna på loftet. Jag har dessutom börjat fundera över om det kanske inte är grannen själv som har tomtar på loftet. Man vet ju aldrig riktigt vad de där små grå kan ställa till med? Jag har i alla fall dragit mitt strå till stacken, så bollen ligger numer hos honom. Har han inte fått ordning på oljuden ännu, så kanske han får fundera på att införskaffa ett gäng öronproppar. Eller så kanske jag kan återgälda hans gåva, och köpa ett paket till jul. Hur landet än ligger, så har han i alla fall inte klagat mer. Fast grannen på nedre botten brukar påstå att vi har någon i huset som spelar bongotrummor om nätterna, speciellt på sommaren.
Hm! Nästa gång jag flyttar får jag nog se till att skaffa referenser på grannarna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Hihi, jag har sån tur att inte ha så många grannar :) Bara en familj i huset bredvid som skriker och bråkar nästan varenda dag!
Kram
att bo på landet är ju ett alternativ men då har man väl en traktor som väcker en kl.6 på morgonen eller så luktar det väl bara skit.. :-)
(säger jag som är en lantis från början)
Haha!! Ja, man vet aldrig med människor...
Bongotrummor?? Det finns ju alla typer av människor... Fast mitt i natten..
Kram Ingela
hehe, grannar är verkligen viktiga för hur den personliga inre friden utvecklar sig. Man borde intervjua dem innan man skriver på inför flytt!
mm har man inte problem med själva grannarna så har man det med deras djur...Kan jag lova...
Ja du grannar kan även vara problem om man bor i villa...
Eller en trumpet så kan du spela ihop med grannen!
hahahaha ja jäklar ,det ska jag oxå göra!! riktigt bra ide =)) hehe tomtar på loftet..hehehe kramar till dig i massor
Just därför säger jag aldrig mera lägenhet!
Hemma kan jag dammsuga klockan 2200 eller sy på maskinen klockan 08 en söndag det är grejer det*s*.
*kramas*
Grannar är ett kapitel för sig - nästan så jag vill ha referenser som du säger när man flyttar.
jag knackade faktisk på i granhuset innan vi flyttade in för jag ville veta om vi fick bygga en takkupa innan vi köpte huset - det var så himla mörkt så hade det sagt nej hade det inte blivit något köp.
Dom sade jag och vi har ni mycket trevliga grannar dock har det inte blivit någon takkupa utan två takfönster på andra sidan huset...
så det kan gå.
/MB
Skicka en kommentar