Motvallskäring...

....är vad jag är varje år den 8 mars. För idag är det den Internationella kvinnodagen. I Italien kallas denna dag för "La festa della donna", och den firas på så sätt att alla kvinnor får sig en kvast med mimosa, ett stort grattis, och rätten att lämna hemmet för en utekväll med väninnorna. Ofta innebär en sådan utekväll aperitif på en bar, middag, och sedan manlig striptease på något diskotek. Jag har väldigt svårt att acceptera detta sätt att fira en så viktig dag, eftersom det känns som att man bagatelliserar och vanärar en dag, som är så viktig för många kvinnor runt om i världen. Den Internationella kvinnodagen är en symbol för kvinnornas kamp att få vara jämställda männen. I västvärlden innebär detta oftast att vi kräver lika löner och lika arbetsvillkor. I andra delar av världen är den däremot en kamp för att kunna bestämma över sin egen kropp, att inte behöva könsstympas, bli bortgift, eller bli bestraffad för att de följt sina egna idéer, eller sitt eget hjärta. Många kvinnor kämpar dessutom för sin rätt till studier, eller möjligheten att få komma ut i arbetslivet.

Här i Italien verkar istället den här dagen ses som, dagen då det är fritt fram för kvinnorna att vara lika svinaktiga som männen kan vara. Runt om i hela världen kämpar kvinnor för att slippa ses som objekt, att slippa utnyttjas. Och så går kvinnorna i Italien ut på restauranger, barer och diskotek, för att titta på strippande män. Och som om inte detta vore nog, ropar de ofta vulgära smädeord efter de stackars killar som råkar jobba just den här kvällen. Jag har killkompisar som har blivit riktigt ordentligt antastade, och som därför numer vägrar att jobba just denna kväll.

Nej, jag bli illamående varje gång någon frågar mig om jag vill hänga med ut för att fira ”La festa della donna”. För det är bara för skamligt, ett riktigt stort äckligt hån mot den internationella kvinnokampen. Jag är säkert inget praktexempel till feminist, men jag tycker inte att kvinnokampen ska föraktas på det här sättet. Jag tycker istället att vi kvinnor ska hålla ihop, att vi ska stödja varandra, och ge varandra styrka att orka ändra på det som inte står rätt till. Sen om någon vill ge en liten blomma till sin kvinna, så är väl det helt godtagbart, och om inte annat, en vacker gest. Men annars tycker jag att det är bättre att göra som min sambo, som brukar säga ”Jag älskar, vördar och respekterar min kvinna varenda dag, året om, år efter år, och inte bara den åttonde mars. Så blommor kan hon få en annan dag!”