söndag 29 mars 2009

Daffodils

Under en promenad i kvarteret stötte jag på en samling påsk- och pingstliljor, så vad skulle då kunna passa bättre än William Wordsworth's hyllning till naturens skönhet.

I WANDERED LONELY AS A CLOUD

I wandered lonely as a cloud
That floats on high o'er vales and hills,
When all at once I saw a crowd,
A host of golden daffodils;
Beside the lake, beneath the trees,
Fluttering and dancing in the breeze.

Continuous as the stars that shine
and twinkle on the Milky Way,
They stretched in never-ending line
along the margin of a bay:
Ten thousand saw I at a glance,
tossing their heads in sprightly dance.

The waves beside them danced; but they
Out-did the sparkling waves in glee:
A poet could not but be gay,
in such a jocund company:
I gazed - and gazed - but little thought
what wealth the show to me had brought:

For oft, when on my couch I lie
In vacant or in pensive mood,
They flash upon that inward eye
Which is the bliss of solitude;
And then my heart with pleasure fills,
And dances with the daffodils

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken fin dikt! Hmm...det var nog bra att jag såg den här bilden..trodde nämligen att daffodils var maskrosor...hahaha...inte så duktig på blommor alls!

Har vart på landet och träffade en liten gosse som brutit benet..han heter Ike...jag undrar om du skulle kunna lämna en kommentar för att uppmuntra honom...jag ska hälsa på honom nästa helg...och läsa upp alla bri frisk kommentarer..kanske han blir lite gladare!

K-L sa...

Påskliljorna i min rabatt har redan vissnat. Det är inte klokt vad kort våren är här.

Kramar.