Kulturvetare

En gång för en herrans massa år sedan satt jag på en buss som passerade Årstafältet i södra Stockholm. Just det året hade fältet gjorts om, och det hade blivit rugbyplan på ena sidan och golfbana på den andra. Nu var inte detta en vanlig golfbana med nio eller arton hål, utan en golfbana för nybörjare. Det vill säga, en utslagsplats där det stod en massa människor på rad och prövade sin sving. Ni kan tänka er hur många bollar det låg ute på fältet sedan. För bollarna kom ju inte tillbaka av sig själva, utan de blev liggande där tills golfbanan stängdes. Visst hade de en maskin som tog upp de flesta, men de som hamnade ute i det höga gräset fick personalen plocka upp för hand. Ni kan kanske föreställa er hur det såg ut framåt kvällen, när ett helt gäng traskade runt med varsin vit hink och plockade bollar.
Just den här kvällen hade jag två utländska killar sittandes framför mig på bussen. De tittade intresserat, och en aning konfunderat, ut genom fönstret. Helt plötsligt kunde inte den ena hålla sig längre, utan frågar den andre:

- Vad gjör dåmm?

Varpå den andre svarar:

- Jag trur de plokar blåbäär!

Jag ville inte vara elak och skratta, men det var så himla roligt. Jag fick bita mig ordentligt i tungan, och skrattade sen så jag kiknade när jag väl klivit av bussen. Det är inte alltid så lätt att förstå sig på ett annat lands seder och bruk. Fråga en som vet!