Kulturopportunist

Och så var det än en gång fredagen den 13:e! I Sverige och de anglosaxiska länderna anses av olika anledningar just fredagen den trettonde vara en riktig otursdag. Och det finns till och med människor som är så vidskepliga att de utvecklat paraskavedekatriafobi, dvs. fobi för fredagen den trettonde. Här i Italien är det däremot ingen som har den minsta anledning till att känna sig olustig idag. Fredagen den trettonde är som vilken annan fredag som helst, vilket däremot inte fredagen den sjuttonde är. I Italien är fredagen den sjuttonde en riktig otursdag, och talet sjutton är ansett att föra otur med sig. Så pass mycket otur att det nationella flygbolaget Alitalia inte har rad sjutton i sina passagerarplan.

Hur ser nu jag på dessa fredagar? Är jag olustig både gångerna? Jag hade naturligtvis kunnat uppfatta mig själv som otursförföljd, eftersom jag faktiskt blivit pådyvlad inte en, utan två otursdagar. Men jag måste nog säga att när det gäller otursdagar så har jag blivit en riktig bidevindseglare, och helt opportunistiskt ändrar åsikt när det passar mig. Jag har ingen som helst anledning att tycka illa om fredagar, så därför anser jag just idag, att det är fredagen den sjuttonde som gäller. Jag bor ju nuförtiden i Italien och rättar mig naturligtvis efter sederna i mitt nya hemland. Tar seden dit jag kommit liksom! Men när det är fredagen den sjuttonde däremot, så passar det mig alldeles utmärkt att vara riktigt svensk och strunta i att italienarna anser den vara en otursdag. Jag måste ju tänka på att vidarebefordra svenska seder och bruk till mina söner. Jag är en riktig traditionsbevarare, för att inte tala om att jag är den enda svenska traditionsbäraren i den här familjen.
Det här är en av fördelarna med att ha en fot i varje läger. Jag tar till mig det jag vill av varje kultur, och sållar bort det som inte passar mig.

Gud vad det är bekvämt att kunna vända kappan efter vinden!

Jag hade ju kunnat säga att jag inte är ett dugg vidskeplig, och att jag därför inte bryr mig om varken den ena eller den andra otursdagen. Tyvärr funkar inte det här i Italien, ingen skulle tro mig! Här är det inte en fråga om huruvida man är eller inte är skrockfull, utan snarare i vilken utsträckning. Dessutom spottar jag efter svarta katter, så ett sådant påstående hade ju varit befängt.