Förlorad matchhjälte

Den 22 maj 1996 spelades finalen i Champions League (fotboll) på Stadio Olimpico i Rom. De två spelande lagen var Ajax och Juventus. Hemma hos mig satt sambon bänkad framför tv:n i vardagsrummet, och hoppades att det italienska laget skulle förlora. Han är nämligen ingen anhängare av Juventus, och eftersom laget anses vara hans älsklingslags ärkefiende (en av ärkefienderna, för man kan tydligen ha fler när det gäller fotboll), såg han hellre att holländarna vann. Jag själv, som är lika intresserad av fotboll som jag är intresserad av böldpest, hade därför efter en halvtimmes lidande, tagit med mig en bok och satt mig på toaletten. När jag suttit där i ungefär fem minuter gör Ajax mål, och sambon blir alldeles till sig i trasorna. Nu är det så att fotboll, åtminstone i Italien, är full av magiska riter och besvärjelser. Det finns massor av symboliska handlingar man kan utföra för att få det egna laget att vinna, eller motståndarlaget att förlora. För att inte tala om vad spelarna själva gör för att ha turen med sig. Ett exempel på det kan vara att en spelare som gjort många mål en dag då han hade röda kalsingar, från och med den dagen alltid spelar i samma röda kalsingar. Denna typ av nutida skrock får mig att tänka på saker man gjorde när man var liten: gärna gå på K-brunnar, inte gå på A-brunnar, räkna trappsteg osv. Eftersom sambon var rädd för att turen skulle vända, så fick han just i det här fallet ett anfall av italienskt fotbollsskrock, och ropar:

Sambon: Vad gör du?
Jag: Jag sitter på toaletten.
Sambon: Sitt kvar!
Jag: Okej!

Detta var som sagt 1996, och jag var fortfarande så pass nykär att jag gärna ställde upp på det mesta för att göra sambon glad, till och med att tillbringa kvällen på dass. Jag ville inte störa turen som min strategiska placering kunde föra med sig, och satt därför lydigt kvar.....i en och en halv timma. Så länge har jag aldrig suttit på toaletten, inte ens när jag varit riktigt förstoppad. Sambon hade tyvärr varit så inne i matchen och eftersnacket, att han helt och hållet glömt bort mig. Vid det laget hade mina ben, och min rumpa också för den delen, gått in i någon sorts dvala, ett komatöst tillstånd där de inte längre var kontaktbara. Jag satt där jag satt, och hade ingen möjlighet att resa mig upp utan hjälp, så jag ropade på sambon:

Jag: Älskling, min rumpa har somnat. Är inte matchen slut snart?
Sambon: Herregud! Sitter du kvar där än? Matchen har ju slutat för länge sen!

Sambon själv hade tydligen, fråga mig inte varför, just i målögonblicket haft på sig en yllefilt, och sedan suttit under den och svettats tills matchen var slut. Jag har många gånger frågat honom vad han gjorde under en yllefilt, vi var ju som sagt i slutet av maj, men det har han aldrig lyckats förklara. Det jävligaste av allt, är nog att Juventus vann, och att mina 90 minuter på toaletten inte lyckades hjälpa Ajax att vinna Champions League det året.
Om de bara visste....