lördag 31 januari 2009

Saneringsåtgärd


Rumsrena pojkar bortskänkes!

Två charmiga blandeuropeiska pojkar (svensk/italienska) behöver komma till ett nytt hem p.g.a. allergi.
De är 3,5 och 6 år gamla, vaccinerade och innehar registrerad stamtavla.
De är sällskapliga och keliga, men springer en gärna runt fötterna. De fungerar inte alltid ihop med varandra, men går bra ihop med andra barn. De har alla förutsättningar för att bli tama, men det kan ta lite tid. Du bör ha barnvana och besitta såväl tålamod, som tid och energi. Ser gärna att båda får komma till samma ställe, men inget måste.
Leveransklara. Jag står för kostnaderna.

Är du intresserad? Höra av dig!

Funderade på att lägga ut det här på blocket...undrar om det finns någon som nappar?

Utmaning

Jag har än en gång blivit utmanad, denna gången av Pysen. Utmaningen går ut på att visa upp sjätte fotot i sjätte mappen på sin dator.

En vacker försommarbild från Lago di Garda, Italien.

Jag skickar utmaningen vidare till:

Piluttan's vrå

CharmKatti

Oliver och Romantik

Blandat från Medelhavet

fredag 30 januari 2009

Datasammanbrott

En del av er kanske undrar varför jag inte har bloggat tidigare, eller kanske inte, men det tänker jag tala om för er nu....ändå.
För det första så köpte jag en bok om att ”Skapa din egen blog”, vilket jag absolut inte rekommenderar (att köpa en sån bok alltså). Där förklarades det ingående hur jag ska gå till väga, hur jag köper min egen domän, hur jag lägger upp min egen databas osv. Det var sida upp och sida ner med besvärliga scheman, pilar, siffror och invecklade html-koder. Luften gick bokstavligt talat ur mig, boken gömdes undan, och jag bestämde mig för att göra något annat på datorn, ni skulle veta vad bra jag har blivit på patiens!

För det andra så var min gamla dator inget att leka med, och absolut inget att göra lite mer komplicerade saker med. Den var fem år gammal, i datasammanhang är det en ansenlig ålder, och tog en halvtimme på sig att starta. Inte ens jag är så trög på morgonen, och då lider jag ändå av kronisk morgontrötthet. När f..skapet äntligen kommit igång, så hängde den sig gärna ett par gånger, och då var det ju liksom bara att ta allt från början igen. Tänk om jag skulle äta både en andra och en tredje frukost varje morgon, då skulle jag aldrig få något gjort. Och det fick aldrig min gamla dator heller, som sagt, patienser var avancerat nog!
Så i oktober, efter att min sambo tjatat på mig att köpa en ny dator i....ett år, så köpte jag denna "Rolls Roys", en riktig överdängare i datasammanhang. En terabyte (1000 gigabyte) som jag då vill jämföra med de 60 gigabyte jag hade på den gamla. Tänk er vilken skillnad, så modern att man behöver instruktionsbok bara för att kunna sätta på den. Så varför började jag inte blogga då? Jag menar, kan ”Blondinbella”, så kan jag, jag är i alla fall släktens ”tekniker”. Men ack nej, ack nej! Och här kommer tredje anledningen, till varför jag inte bloggat tidigare, in i bilden.

Har ni någonsin köpt en ny dator? Jag antar det, eftersom ni är bloggare allihop. Att ha en ny dator ÄR INTE KUL! Speciellt inte när man har en sambo som, jag älskar dig och du är bra på annat (tror jag), har tummen mitt i handen. Brukar det inte vara mannen som tar hand om bilen och det tekniska? Jag måste ha missat något, eftersom jag tar hand om...allt! Utom soporna och att fylla diskmaskinen.
En ny dator innebär en hel massa krångel, för att ta till i underkant. Jag saknar nästan min gamla morgontrötta dator ibland, typ varje dag. Helt plötsligt har jag en hel massa nya program som jag inte ens kan uttala namnet på. Försök då göra något så komplicerat som att skriva ditt eget namn, eller bloggnamn.
Glad i hågen började jag att lägga in alla program som jag behövde för att kunna använda skanner, webbkamera, bilder, och spel. Jag hade ju köpt en riktig diamant, så nu skulle det redigeras, photoshopas, spelas, webbpratas m.m.
HAHAHA! Trodde jag ja! För datorn talade så snällt om för mig att:

”Den här mjukvaran går inte att använda i Windows Vista!”

Va! Jag som har köpt den bästa speldatorn av dem alla! Jag som köpt en dator som ska kunna få mig att videoprata med mamma, som om hon satt på andra sidan bordet! Jag som köpt en dator som skulle kunna få plats med varenda bild sen tidernas begynnelse! För att inte tala om alla texter jag skulle kunna skriva! Jag har ju plats!

-Sorry bruden! Inte så länge du har utenheter som tillhör stenåldern, kom igen en annan dag!

Så då blev det att börja shoppa utenheter. Och så småningom hade jag allt jag behövde för att komma igång. Allt utom webbkamera. Jag beställde en den fjärde december...och den kom i går. Tur att jag betalade extra för snabbleverans, annars hade den väl kommit lagom till det var dax att köpa en ny dator.
Ja, detta är den enkla förklaringen till att jag inte bloggat förr....och hur är det nu man säger...Technology killed the cat! Eller?

torsdag 29 januari 2009

Sjukdomsbesked

I dag utspelade sig följande konversation hemma hos mina svärföräldrar:

Lillklimpen: Farmor! Mamma är precis som du och farfar.
Farmor: Jaså! Hur menar du då?
Lillklimpen: Hon förstår ingenting!
Farmor: Nähä! Vad är det hon inte förstår?
Lillklimpen: Hon förstår inte att jag har feber i morgon också!

Väl hemma hos oss igen kommer lillklimpen till mig med ett par ulltofflor i handen.

- Mamma! Kan du hjälpa mig att sätta på tofflorna?
- Visst kan jag det! Varför vill du ha på dig dem?
- Jo, jag känner hur febern stiger.

Så var det med det! Att lillklimpen inte vill gå till dagis i morgon... är ju klart som korvspad!

Betänketid?

Den 31 maj 1991 frågade min nuvarande sambo om jag ville gifta mig med honom.

I söndags sa han:

”Du skulle kanske gå och leta rätt på en klänning!”

I den här takten lyckas jag kanske bli gift lagom till min begravning. Det skulle i och för sig lösa en del praktiska detaljer, och otvivelaktigt, bli en mycket billigare tillställning.

onsdag 28 januari 2009

Trosbekännelser

Ibland, speciellt sen jag har fått barn, är det svårt att känna sig så där härligt vacker och sensuell, som jag ibland gjorde när jag var yngre. För ungefär fyra månader sedan var jag iväg till ett köpcentrum här i närheten. Jag strosade omkring i lugnan ro, och tittade på än det ena än det andra. Helt plötsligt upptäcker jag att en ganska snygg man står och tittar på mig. Jag tittar tillbaka, och undrar förstås vad han glor på. Då ler han så där gäckande och skälmskt, så som män brukade le mot mig när jag var yngre och ett par kilo smalare. När jag fortfarande hade lite fylligare och toppigare bröst. Och inte de här nerhängda, utammade tuttarna som jag har nu. När jag klädde mig lite mer ”à la mode“. Och inte gick omkring i gamla utslitna jeans och urtvättade tröjor. När jag var så där ungdomligt glad. Och inte bara urlakat trött, som jag är efter en natts vyssjande med febergråtande barn. När jag fortfarande hade orken att sminka mig innan jag gick ut genom dörren. När jag fortfarande såg fräsch ut. Och inte så där trassligt, blekfisigt geggig som jag gör nu. En sådan blick fick jag. Just då, just där, helt oväntat.
Vad händer då, när man så där helt oväntat, så där helt apropå, får en sån där intresserad blick? Jo, blodet börjar pumpa lite snabbare, pulsen drar på i hundratio knyck, och en hel flottilj fjärilar börjar en våldsam flyguppvisning i magtrakten. Och där står jag som ett fån. Ler lite mesigt och vet inte riktigt vad som väntas av mig, jag har ju liksom lagt av mig lite. Mannen fortsätter att le och drar lite i kragen på sin tröja. Precis sådär som vi kvinnor brukar göra, lite nervöst, fast vi drar oftast en hand genom håret. Mannen fortsätter att le, och drar nu lite mer demonstrativt i kragen. Har han lite konstiga tics? Eller är det bara jag som tycker att han börjar att bete sig lite löjligt? Jag ler lite till, lite bredare och börjar gå där ifrån. Mannen ler stort, nästan skrattar. Han drar idogt i sin krage och harklar sig. Jag ler, visar varenda tand, ett riktigt stomatolleende. Mannen ler tillbaka, öppnar munnen och utbrister:
”Du tjejen, du har tröjan ut och in! Lappen syns här bak i nacken!”
Han pekar på kragen igen och går skrattande därifrån.
Hur kunde jag vara så korkad? Hur kunde jag tro att jag skulle få en sån där härligt skälmsk och intresserad blick, när jag ser ut som jag gör nu, som en mosad banan på en lagom skamfilad tallrik? Fast när jag tänker efter, så gjorde det inget. Jag skulle ha tröjan ut och in varje dag, om det betydde att jag skulle få känna den där känslan igen. Den där känslan att vara sedd, att vara attraktiv. Den där känslan som gör att man känner sig som om man hade en härligt maffig berg och dalbana i magen.

I dag hände det igen. Inte en skälmsk blick från en främmande man, utan tröjan. Jag hade den ut och in. Min gulliga sjukgymnast påpekade det för mig, och frågade om jag haft en stressig morgon. När har jag inte det? Han sa att han ibland råkade vända kalsingarna ut och in. Jag påpekade att det inte är så farligt eftersom det inte syns. Pinsam i hemlighet kan man ju få vara, det spelar ju ingen roll. När jag kom hem igen upptäckte jag, inte utan att skratta, att jag förutom tröjan, satt trosorna ut och in. Men det får vara min alldeles egna hemlighet, för jag har varit alldeles lagom pinsam och snurrig för idag. Dessutom har vi väl trosfrihet i Sverige, eller va!

Oumbärliga ting


Titta vad som damp ner idag... och från två håll dessutom! Jag måste verkligen tacka Veronica och Pysen för dessa superhärliga utmärkelser!!!! De ger verkligen näring åt själen. Jag suger upp dem med roten, och lever på dem så länge jag bara kan.
Antar att jag borde fixa fest snart, för det vore verkligen kul att träffa er allihop. Vilket gäng vi är, både här i Italien, där hemma i Sverige och ute i resten av världen. Ett härligt kompisgäng som delar varandras vardag och stöttar varandra. Tänk bara på vilken uppbackning Pysen fick här i veckan, bättre kompisar får man leta efter!

Den här gången behöver jag inte skicka den vidare till ett visst antal, tack och lov, men uppmanas i stället att lista upp 5 saker som jag inte kan vara utan.

Jag kan inte vara utan:
Familjen
- först och främst mina barn och min sambo. Självklart kan jag inte vara utan familjen hemma i Sverige heller, men det är jag ju, dagligen. Så därför kan jag inte heller vara utan...
Telefonen - som jag använder som en förlängd navelsträng. Jag pratar med mamma så ofta jag bara kan. Bättre bollplank än mamma får man leta efter. Hos henne kan jag pröva idéer och söka stöd när jag behöver.
Vänner – är som röda och vita blodkroppar....livsnödvändiga... finns i olika sorter och har alla, olika funktioner. Varje vän är viktig var för sig, men tillsammans håller de uppe hela systemet.
Böcker - min första emotionella lågkonjunktur inföll, vid sju års ålder, i samband med att jag förstod att jag inte skulle hinna läsa all världens böcker, innan det var dax att hänga upp skylten.
Papper och penna – jag har älskat att skriva sen jag var liten och har alltid papper och penna till hands om jag skulle behöva skriva ner något. Tankar går så lätt förlorade att man måste fånga upp dem innan de rinner bort.

..... Och de nominerade är....trumvirvel...med risk att vara tjatig:

Ingela la la – som med värme och jordnära charm beskriver sin vardag.
Oliver och Romantik - låter oss ta del i hennes härliga ”maximalism”.
Lallis liv och Leverne - som låter oss ta en tur på hennes alldeles egna tankebana.

Autocoaching

Ny dag, nya tag!
Positivt om i dag: En klimp frisk! Han kommer vara i skolan till halv ett.
Positivt om i går: Jag somnade inte i soffan. Det måste ha varit överskottsenergi eller någon typ av adrenalinkick.
I dag tänkte jag vara riktigt kreativ och..... tvätta nerkissade lakan.

Ps. Hittade livsgnistan i en påse i hallen. Den är tänd! Den är på plats!

Ha en riktigt bra dag allihop!

tisdag 27 januari 2009

Schack och matt

Har inte tid. Har inte ork. Har huvudet under armen och livsgnistan i en påse i hallen.
Har just gått av mitt mammaskift. Kvar finns en liten människospillra, ett vrak som kapsejsar i vardagsrumssoffan, i väntan på morgondagen.

Dårpippi

Känner mig färdig för hispan! Jag har sprungit som en skållad råtta från det ena barnet till det andra, och börjar känna mig en aning trött. Ibland är det bra att bo trångt, jag hade aldrig pallat med en dag som i dag om jag bott i stor lägenhet eller i villa. Så här har min dag sett ut, man kan ju bli självmordsbenägen för mindre!
Vaknade. Lagade frukost. Torkade utspilld mjölkchoklad. Klädde på mig. Klädde på barnen. Skjutsade barnen till farmor (farfar var borta och kunde inte ställa upp. Synd!). Gick på sjukgymnastik. Handlade. Åkte till farmor för att hämta barnen. Storklimpen fick ett utbrott. Jag fattade ingenting, måste vara för att han är sjuk. Fick ett utbrott på arg storklimp. Åkte hem. Lyckades busa med storklimpen så att han blev glad igen. Satte på gamla datorn. Musen funkade inte. Letade efter en annan mus. Hittade mus. Installerade data spel. Tangentbordet funkade inte. Letade efter ett extra tangentbord men hittade inte något. Sprang ner i källare och garage för att leta efter ett gammalt, hittade inget där heller och fick låna ut mitt eget (jag som tänkt passa på att blogga!). Tagit en huvudvärkstablett. Hjälpte lillklimp. Plockade undan leksaker. Bad klimparna att inte ha ihjäl varandra. Delade på bråkande klimpar. Hjälpte storklimp. Torkade spilld saft. Lagade lunch. Plockade undan lunch. Bakade kaka (varför valde jag inte ett enklare recept?). Hjälpte storklimp. Hjälpte lillklimp. Fixade mellanmål. Dammsög upp tappad kaka. Spelade sällskapsspel. Letade efter borttappad tärning. Spelade lite till. Letade efter borttappad spelpjäs. Smet undan två minuter för att kissa. Hittade vardagsrummet fullständigt upp och ner, hur hann de det? Städade vardagsrum. Hjälpte storklimp med läxor. Blev bunden med tygorm. Funderade på om det finns något bra konvalescenthem i närheten. Blev avbruten. Funderade på att rymma. Blev avbruten igen. Funderade på om man kan få ett enkelrum på hispan. Blev avbruten. Kastade in handduken. Resignerade. Kastade yxan i sjön. Släppte taget och insåg att det bara är två och en halv timma kvar till läggdax. Stålsätter mig. Håller andan. Tänker att efter regn kommer sol, och att i morgon är det en annan dag. SUCK!

Upptäcktsresande

I går kväll beställde jag en resa hem till mitt gamla fädernesland Sverige. Som ni kanske vet, var mitt julbesök inte direkt en hit, och eftersom mamma inte tänker komma hit på sportlovet, gör jag därför ett andra försök. Tyvärr är inte barnen lediga mer än två dagar den veckan, det är karneval, så för att storklimpen inte ska missa för mycket i skolan, så kommer jag och lillklimpen resa ensamma. Storklimpen tycker att det ska bli roligt att vara hemma själv med pappa, och lillklimpen tycker att det ska bli spännande att få resa iväg utan storebror. Själv tycker jag också att det ska bli spännande och roligt, men märkligt. Jag har aldrig varit borta från storklimpen mer än en och en halv dag sedan han föddes, och nu ska jag vara borta hela sex dagar. Fyra dagar på BB räknas inte för då kom han och hälsade på.
Det kommer nog att kännas konstigt, men förr eller senare måste man ju klippa av navelsträngen. Egentligen är det inget som jag själv valt, utan det har bara blivit så. Jag och sambon har aldrig gjort några egna resor, och när jag ska någonstans, tar jag alltid barnen med mig.
Om jag ska leta efter ett passande adjektiv för min resa, så blir det nog ”skönt”, för det är just så jag känner det. Det ska bli skönt att resa med bara ett barn och det ska bli skönt att bara behöva bry mig om ett barn. När jag har båda blir det aldrig en lugn stund och jag har tusen järn i elden hela tiden. Det ska bli skönt att gå på stan, vilket jag inte tycker annars. Att gå på stan med två små busungar betyder att jag hela tiden är spänd och flackar runt med blicken för att se att jag inte tappar bort ett av dem, att de inte gör sig illa, bli överkörda, klättrar upp på hyllorna i affären eller har sönder något jag absolut inte har råd att betala.
Nej, jag ska försöka ha det riktigt skönt! Höja blicken och titta på det jag har omkring mig. Jag ska återupptäcka Stockholm. Min hemstad, som jag knappt minns hur den ser ut, eftersom jag varit så upptagen med annat de senaste åren.

måndag 26 januari 2009

Uppiggande språkbehandling

Eftersom ett skratt förlänger livet tänkte jag erbjuda lite "språkfundigheter" från nätet.

Annons:
"Kanin säljes. Vit med svarta tassar och lite på örat."

Tar de emot djur på A. A. möten månntro?

Läkaranteckning:
"5-årig pojke kommer hit då han druckit Blomstra och möbelpolish tillsammans med föräldrarna"

Familjetradition, eller?

På menyn:
"Grillad kyckling lever med kul potatis"

Gäller nya sambolagen även fjädefän och rotfrukter?

Det är inte alltid man lyckas formulera sig rätt.

Stimulantia

Jag har fått en utmärkelse IGEN! Denna gången från Utlandsmamman. Jag blir så klart JÄTTEGLAD! Uppmuntran och stimulans från er andra bloggare gör min vardag lite mindre grå, och sporrar mig att fortsätta skriva små inlägg på bloggen.

Den här gången skickar jag utmärkelsen vidare till:

Pillutan's vrå - som söker jobb och behöver lite uppmuntran. Hoppas blomsterjobbet går i hamn!

Misen - som kan precis som alla andra nyblivna mammor kan behöva en liten sporre.

Oliver och Romantik - en ny kär vän! Dig hittade jag av en slump när jag, på blogspot, sökte på gemensamma intressen.

Pockethexorna - som tack för de fina boktipsen. Krya på dig tjejen!

Sara - som lyckas hålla modet uppe trots sin "tyrraniska" och hänsynslösa svärmor.

Nu ska jag fixa pannkakor till sprallgubbarna!

Risk för hög gnällfaktor

I dag är båda klimparna hemma med feber, så dagen kommer nog gå i gnällighetens tecken. Det är bara att stålsätta sig, ladda batterierna och försöka stå ut. För att plocka hem lite poäng får det bli pannkakor till lunch. Det brukar stå högt i kurs, och få klimparna på gott humör åtminstone ett par timmar.

Ha en bra dag!

söndag 25 januari 2009

Ordnörd

Jag är en riktig ordnörd! Jag älskar nämligen ord. Det finns så många vackra ord, smaka bara på ord som glänta, gullfiber (låter verkligen rart), cedilj, snöripa, kalvdans eller glimmerfjäll. Eller knasiga ord som baggböla, eddakväde, gaffelapa, putslustig och etterblåsa. Det är kanske inte så ofta vi tänker på vilka ord vi använder, men ändå är de karakteristiska just för oss. Vårt ordval talar om för omgivningen vilka vi är och skvallrar om vår personlighet. En del människor har ett ganska torrt språk, inga utsvävningar, inga färgstarka ord, utan bara det allra nödvändigaste. Andra däremot, uttrycker sig mer färgstarkt, använder fler synonymer och fyller språket med allegorier.
Själv hör jag nog till den senare gruppen. Jag älskar ord och tycker därför att det är kul att experimentera. Ord kan användas till så mycket. Man kan vända på dem, uttala dem felaktigt, särskriva dem eller lägga vikten på homonymin. Vårt språk är viktigt, orden vi använder är viktiga, och hur vi använder dem är jätte viktigt.
Jag är och förblir en riktig ordnörd. Jag kommer alltid tycka om ord. Jag kommer alltid att vilja veta var orden har sitt ursprung, och framförallt, kommer jag alltid att vrida och vända på ord.

Några roliga exempel jag hittade på nätet:
Kundras - sjunkande försäljningssiffror
Maltkoma- rejäl ölfylla
Gymnazist - högerextremistisk kroppsbyggare
Ingengör -lat tekniker
Bords böna – servitris

Eller varför inte söka det här jobbet:


Kanske något för er som inte riktigt håller måttet!

Nej, nu ska jag kolla in era bloggar, lite ”sajtseeing” sitter aldrig fel!

lördag 24 januari 2009

Snacks för barn i IT-åldern

Det är dax för lördagmys och jag ställer fram en liten skål med paprikachips till barnen. Lillklimpen tittar på skålen och utbrister:

- Jag gillar inte såna där chips! Jag gillar chips som ser ut som små mobiltelefoner!
- ???

Lillklimpen är snabb och går och pekar på vad han menar.....jordnötsbågar.
Vem hade gissat på det?

Utmaning

Jag har fått en utmaning av Utlandsmamman. Hon vill veta hur en typisk dag ser ut för mig, så det är väl bara att godta utmaningen.

07.00 jag vaknar och går upp. Fixar frukost till mig och barnen.
07.15 om barnen inte vaknat ännu så väcker jag dem.
07.30 jag smiter in i badrummet.
07.50 barnens tur i badrummet och påklädning.
08.10 jag packar ner dagens två mellanmål i storklimpens väska.
08.15 ytterkläderna åker på och vi lämnar hemmet.
08.25 storklimpen lämnas i skolan. Jag och lillklimpen promenerar till dagis.
08.55 har kommit tillbaka hem. Tar bilen och åker till sjukgymnastiken.
09.15 – 10.15 sjukgymnastik.
10.30 om jag inte åker och handlar (jag storhandlar helst en gång i veckan) så är jag hemma vid den här tiden. Fyller en tvätt. Sätter mig vid datorn och jobbar.
11.30 Tar en paus. Kokar en kopp te. Hänger tvätten.
11.40 Tillbaka till datorn.
13.15 åker och hämtar lillklimpen på dagis.
13.35 lunch (om jag inte ätit det tidigare).
14.00-16.50 gosar och leker med lillklimpen. Städar och plockar undan. Bloggar. Är jag inne i något och lillklimpen somnat (vilket inte händer speciellt ofta), sitter jag lite till vid datorn.
16.50 går och hämtar storklimpen som slutar skolan 17.00.
17.10 kommer hem. Är med barnen.
17.45 lagar mat. Barnen ser Bolibompa klockan 18.00.
18.45 middag.
19.15 barnen leker. Jag fixar eller leker med barnen.
20.00 barnen borstar tänderna. Varannan dag läser jag saga, ibland oftare om barnen vill höra olika saker.
21.00 kvällen är min och jag läser eller tittar på TV.
23.30 går och lägger mig. Läser ett tag.
00.00 släcker för natten.

Variation:
På fredag eftermiddag går lillklimpen på dagis till 16.00 och jag undervisar en tjej i engelska.
På onsdagar slutar storklimpen 12.30 så den eftermiddagen ägnar jag helt åt båda barnen. Vi bakar, målar, pysslar m.m.

Barnen har inga aktiviteter i veckorna eftersom storklimpen går i skolan så länge. Han behöver vänja sig vid de långa skoldagarna. Tidigare gick han på simning och basket, men vi har hoppat över det ett tag. Jag tror att det kan bli för mycket för honom annars, att behöva springa på aktiviteter, när han går i skolan så länge. På lördagarna däremot, går han på cirkusskola.

Tyvärr inget toppen inlägg det här! Tråkigare läsning får man nog leta efter.
Är det någon som vill godta utmaningen, så kan ni skriva ett inlägg om er ”typiska” dag.

Ha en skön lördag kväll!

fredag 23 januari 2009

Medlidandepoäng

Jag var nyss inne hos Ingela la la, som är sjuk, och gav henne lite medlidandepoäng. Jag tyckte att hon kunde behöva det. Själv var hon rädd för att hon gnällde för mycket, vilket jag inte kan hålla med om. Om vi inte gnäller på bloggen, var ska vi då gnälla? Inför barnen? Eller ännu värre, på barnen?
Nej, gnäll på nu allihop, så ni blir av med det!
Så för att få lite medlidandepoäng och samtidigt tömma gnällcentrum, skulle tro att det motsvarar ungefär nittioprocent av det som ibland kallas ”reptilhjärnan”, ska jag nu gnälla så det står härliga till.

I går kväll:
Barnen hade äntligen somnat ”sött” i sina sängar. En rykande tekopp med honung stod på vardagsrumsbordet. Jag själv hade krupit upp i soffan, skönt inbäddad i en filt för att se på ”Djävulen bär Prada” med Meryl Streep, en film jag missat när den gick på bio. Vem går någonsin på bio för egen del nuförtiden? Senast sedda film var ”Lassemajas detektivbyrå”, innan dess ”En Chiuaua i Beverly Hills” och innan dess....
För att återgå till gårdagen, så satt jag där i soffan. Sambon, som inte var ett dugg intresserad av filmen, satt där och sympatimyste, bara för att hålla mig sällskap. Allt var perfekt! Några timmar egentid, vuxenmys, och himmelskt lugnt och skönt. För lugnt. För skönt. Och, ifrågavarande avslappnad tvåbarnsmamma, somnade under reklamen... innan filmen ens hade börjat! Jag blir galen! Inte ens fem minuter hann jag med att se. Inte en droppe te fick blöta min torra strupe. Nej, jag somnade som på befallning, och sov sedan som en stock tills sambon så vänligen sa ”att det kanske var bättre om jag lade mig i sängen” för att han tänkte gå och lägga sig. Vadå lägga sig? Jag skulle ju se en film. Men klockan hade tyvärr inte ståt stilla och väntat på att jag skulle vakna, utan helt utan omtanke traskat vidare, tick tack, och klockan var nu tjugo över elva. Jag gick irriterat och lade mig. Varför ska det vara så svårt att hålla sig vaken när man är avslappnad? Jag ska lägga en spikmatta i soffan ikväll så att jag åtminstone lyckas hålla mig vaken under första halvan av kvällens film.

Lättsmält fredagssupé

Min lillklimp har ibland svårt att komma ihåg alla nya ord och tar då till sin egenhändigt hopkokta vokabulär istället:

”Mamma titta, nu snöar det! Kan vi inte gå ut och göra snököttbullar?”

Tja, varför inte? Inga problem med ingredienserna och garanterat kalorisnålt!

torsdag 22 januari 2009

Kultur eller Natur?

Det spelar ingen roll hur många år jag bor i det här landet, men jag kommer aldrig vänja mig vid att folk går in med skor. Italienarna går in med skor, under alla årets månader, i alla väder, hemma hos sig själva, eller hemma hos andra. Skor som klivit i hundskit eller varit inne på slutna infektionsavdelningar. Skor som förutom att smutsa ner, repar parkett och fint polerade golv. Jag blir alltid lika irriterad. Varför kan de inte förstå hur äckligt det är att knalla in med skor? Jag ryser varje gång det kommer gäster. Där sitter jag i strumplästen och tittar på hur de klafsar runt med sina skitiga skor. Hur de helt ogenerat, smutsar ner golven som mina barn kryper runt på. Säger man till, vilket jag gjorde i början, tycker folk att man är konstig eller ohyfsad. Och jag har vid flertalet gånger hört folk, i nedlåtande ton, uttala sig om ”de där lustiga skandinaverna”. Lustiga eller inte, så är vi barbariska vikingaättlingar i många avseenden betydligt mer civiliserade än romarnas descendenter.

Uppbackning

Titta vad som damp ner hos mig nu på morgonen! En utmärkelse från Piluttan's vrå! Det är lika roligt varje gång, känslan är alltid den samma, eufori. För här sitter lilla jag, framför min dator, och knackar ner mina tankar runt vardagens trivialiteter. Samtidigt sitter ni andra bloggare där ute och läser och kommenterar. Helt plötsligt är jag inte ensam längre, utan en del i ett större sammanhang, där jag får ta del av andras upplevelser och dela med mig av mina egna. En värld där jag kan hitta alla er andra, som precis som jag behöver uppbackning i den gråa vardagen.

Tack Pillutan! Och tack än en gång till alla er andra, som med era kommentarer, förgyller min vardag!

Reglerna för utmärkelsen är följande:

Vinnaren sätter loggan på sin blogg.
Länka till personen som utmärkelsen kom från.
Nominera minst fem andra bloggar.
Länka till dessa bloggar i din blogg.
Lämna ett meddelande till personerna på deras bloggar.

Jag skickar utmärkelsen vidare till:

Liten och eländig

Lillklimpen är sjuk. Barnen blir så erbarmligt ynkliga när de har feber, att det värker i hela mig. Har i alla fall lyckats få tag i farfar som kunde ta ledigt och passa honom på förmiddagen. Jag vill ju inte släpa med honom ut när jag tar storklimpen till skolan. Dessutom slapp jag inställa min sjukgymnastik, vilket gynnar hela familjen då jag mår mycket bättre sedan.

Jag får ta en längre fajt med tangentbordet i eftermiddag. Ha en bra dag till dess!

onsdag 21 januari 2009

Invecklade arbetsuppgifter

Robot- mekanisk inrättning för invecklade arbetsuppgifter (Svenska Akademins Ordlista)

Jag vill ha en städrobot. Jag har sett att det finns små robotar som man startar innan man går ut genom dörren, och sedan har de dammsugit hela lägenheten tills man kommer hem. Jag skulle tycka det var underbart! Jag har sett en annan variant också, som våttorkar golvet, kan man inte få en som gör både och? Allra helst skulle jag vilja ha en robot som gjorde allt. Tänk er en maskin som sorterar tvätt, fyller tvättmaskinen, hänger, stryker, dammar, dammsuger, våttorkar och bäddar alla husets sängar. Det skulle vara underbart! Jag hade städhjälp ett tag, man har det i Italien. Min svärmor tyckte att jag skulle anställa hennes, så det gjorde jag. Man gud vad stressigt! Hon lyfte aldrig på någonting, så skulle jag ha det ordentligt städat så fick jag hålla på i en timme bara för att lyfta upp stolar, plocka undan kläder, leksaker m.m. Jag var liksom tvungen att städa ändå. Jag kommer ihåg att jag i tonåren skrattade gott åt min gammelmormor som brukade städa innan hemhjälpen kom. Fast det var ju lite annorlunda, eftersom hon gjorde det för att inte framstå som en gammal ovårdad slarver. ”Man kan ju inte ta emot besök när det ser ut på det viset!” sa hon och städade så att det glänste. Nu var det ju inte riktigt på det viset för mig, men jag tyckte oftast att det var jobbigare att ha henne här än att städa själv. För att inte tala om det faktum att jag fick en halv dag förstörd. Jag gillar inte att lämna okända människor i lägenheten när jag inte är hemma, vem vet vad de rotar i, så jag kunde inte planera något annat den dagen. Nej, städhjälp är inget för mig, men en robot vore rena himmelriket!

Nej, nu ska jag uträtta dagens invecklade arbetsuppgifter!

tisdag 20 januari 2009

Mysigt illvillig

Åkte förbi parkeringen jag stod på i går. Det stod en väldigt snygg, sportig japan där idag. Ännu en jubelidiot! Speciellt med tanke på att den inte var parkerad där min räddande ängel hade skottat, utan en halvmeter åt vänster, där snön fortfarande låg djup. Jag kunde inte låta bli att le i mjugg när jag tänkte på vad som väntade den stakars ovetande bilägaren. Jag kunde också gladeligen konstatera att kvarterets hundägare hade varit vänliga att återbörda den skit jag så ogenerat målat om min bil med.

måndag 19 januari 2009

Skitgöra

I morse skulle jag på sjukgymnastik och hade fruktansvärt bråttom. Allt hade som vanligt kört ihop sig och lillklimpen, som ännu inte lyckats försona sig med vardagen, hängde som en gråtande kardborre runt halsen på mig när han skulle lämnas på dagis. Väl inne i stan var det svårt att få tag på en parkering. Snön ligger fortfarande i drivor i parkeringsfickorna och de få platser som blivit skottade var naturligtvis upptagna. Eftersom det började bli ont om tid, och jag kände hur stressen satte sina klor i min redan ansatta katarrmage, gjorde jag något jag aldrig skulle ha gjort i vanliga fall, jag parkerade på en igensnöad parkeringsficka. Jag kan verkligen inte ha varit vid mina sinnes fulla bruk, för det kan ju vilken jubelidiot som helst förstå att det skulle bli problem med att komma därifrån. När jag någon timma senare kom tillbaka för att hämta bilen, som stod i 30 cm snö, förstod jag allvaret i min inte allt för genomtänkta handling. Bilen satt fast! Eller rättare sagt, däcken tomsnurrade och bilen rörde sig inte en millimeter. Jag gick ur bilen, sparkade bort så mycket snö jag kunde, både framför och bakom samtliga däck, och lade ut grenar som jag hittade i närheten. Jag hoppade in i bilen igen och lyckades flytta bilen en bit. Brun snö sprutade åt alla håll och kanter, kilovis med brun, äcklig hundskit låg nämligen under bilen och nu stod den som en kaskad från mina ilsket tomsnurrande däck. Så där höll det på i cirka en halvtimme. Jag hoppade ut och in ur bilen, svor som en borstbindare och förbannade varenda hundägare som någonsin existerat på den här planeten. Jag har i alla fall förstått varför man i Italien säger att det betyder tur att trampa i hundskit, det är enda sättet att få italienarna att finna sig i detta hav av skit. Själv tror jag inte på det ett enda dugg, för annars hade jag varit världens mest tursamma person, och det är jag inte.
Men, men, efter att ha svurit mig nästan blå och lyckats flytta bilen så pass mycket att bara framhjulen satt kvar i snöskiten, så var det stopp. Bilen gick inte att flytta åt varken det ena eller det andra hållet. Jag var helt slut, bilen var helt slut och det var hundskiten också vid det här laget. Just då, när jag egentligen bara ville lägga mig ner och dö, då kom han....farbror med spade. Det stannade till en liten svart Fiat och ut kom min räddande ängel, en liten spadförsedd man som på ett litet kick skottade bort den sista snön och hjälpte till att putta ut bilen på gatan. Dagen var räddad och jag kunde äntligen köra min hundskitsbetäckta bil därifrån.

söndag 18 januari 2009

Blixtanfall

Nu har granen åkt ut!
Eftersom jag varit i Sverige, stod självklart granen kvar när jag kom hem. Sambon hade tagit ner kransen från ytterdörren och ställt undan den elektriska ljusstaken, men mer var det inte. I och för sig tyckte jag att det var rätt mysigt att komma hem till ett pyntat hus, med varmt skinande granljus och spraydekorationer på fönstren, men tomtekrubban kändes bar dammig och den broderade tomten på paketkalendern såg ensam och övergiven ut där han hängde på väggen. Hela veckan har jag känt att jag borde sopa julen ur huset, men det har varit lättare sagt en gjort. Jag har packat upp, varit hos doktorn, tvättat kläder, tvättat lakan, varit hos doktorn igen, storhandlat, varit hos doktorn och sedan tvättat kläder än en gång. För var dag som gått har jag känt hur julsakerna krupit allt närmare. Lägenheten har känts mindre och mindre för var dag och jag har haft en känsla av att vara invaderad. Tänk att något som känns så vackert och fint i december kan kännas så fel i januari. Den där härligt mysiga stämningen som granens ljus skänker decembermörkret har övergått till att kännas gammalt, förlegat och väldigt, väldigt fel. Så igår var tomtarnas ockupationstid ute och anfallsstyrkan hade samlat krafterna inför ett motangrepp. På eftermiddagen gick jag till anfall, ingen mer tomteockupation här inte! Krubba, tomtar, kulor, ljus, kalendrar, ljusstakar och halmbockar åkte skoningslöst ner i en stor låda. Jag tog dom på sängen, överrumplade dem i halvmörkret, så att de inte skulle hinna förstå vad det var frågan om. Den enda som lyckades komma undan anfallet, eftersom den hade gömt sig i köket, var adventsljusstaken. Jag gjorde en mindre framstöt mot köket i morse, så nu är äntligen julen ur huset! Jag har åter tagit lägenheten i besittning och rummen känns luftiga och stora. Jag vet att denna härliga känsla av rymd bara är en illusion, så jag tänker njuta så länge den varar.

fredag 16 januari 2009

BOKTÄVLING!


Nu ska jag för första gången anordna en bloggtävling. I potten ligger två böcker: "Här kommer bärgningsbilen" av Arne Norlin och "Ett oskrivet blad" av Marie Hermanson.

Så här ska du göra för att få vara med:
1. Lämna ett boktips. För att tävla om "Här kommer bärgningsbilen" lämnar du ett barnbokstips och för att tävla om "Ett oskrivet blad" lämnar du ett vuxenboktips. Vill du tävla om båda två måste du lämna ett boktips i varje kategori.
2. Kopiera bilden (bokbilden) och länka till tävlingen från din blogg.
3. Om du inte har någon blogg, mailar du och tipsar 3 vänner om tävlingen. Glöm inte att lämna din mail tillsammans med boktipset!

Vinnarna kommer att dras genom vanlig lottdragning. Jag kommer att lägga ut boktipsen på bloggen när tävlingen avslutats.

Tävlingen pågår till den 15 februari!

LYCKA TILL!

torsdag 15 januari 2009

Acklimatiseringssvårigheter

Nu är jag hemma i Italien igen! I söndags bar det hemåt och i måndags blev det en riktigt häftig frontalkrock med vardagen. Barnen skulle iväg till skola och dagis igen och lillklimpen var inte riktigt nöjd med det hela. Han grät förtvivlat när han skulle lämnas på dagis och hängde sig fast som om det gällde liv eller död. Storklimpen fick, som man gör här om man inte väljer att gå i skolan på lördagar i stället, gå till klockan 17.00. Som väntat, var det därför en lagom mör sexåring som ramlade in genom dörren klockan tio över fem och meddelade att han hade läxor till dagen därpå. Ingen barmhärtighet här inte!

Det är aldrig lätt att komma hem igen efter att ha varit ute och rest. Speciellt inte när resan hem innebär att lämna bakom sig nära och kära, såsom mormor och morfar. Jullovet har varit långt och händelserikt och att behöva konfronteras med vardagen på detta bryska sätt har inte direkt gynnat barnens humör. Ingen av dem har lust att ta sig utanför dörren på morgonen och på kvällarna försöker de på alla sätt att visa sitt missnöje. Maten är blää, sagan är fel och läggdax betyder att det är dax att springa och gömma sig.
Tyvärr blir även vuxna ur form när de tvingas att möta vardagen och tålamodet är inte alltid vad det borde vara. I morse kände jag för första gången att vi börjar se slutet på denna dominoeffekt, som börjat med en ordentlig sammanstötning med vardagen i måndagsmorse, och sedan bara fortsatt med en lång radda av irriterade och kullkastade människobrickor.

måndag 12 januari 2009

Hedersbevisning

*Det är med en stor ära som jag tilldelar Dig den här Awarden!
Jag älskar att läsa Din blogg!
Tack för att jag får följa Dig i Din vardag! Du har en underbar Mammablogg!
Be Proud!*

Jag har fått den här superfina Awarden av Ingela la la för att hon tycker att jag ska vara stolt över min underbara Mammablogg! Reglerna för Awarden är enkla. Jag som har mottagit awarden, lägger upp den på min egen blogg, länkar till bloggen som jag har fått den ifrån. I min tur delar jag den vidare till ALLA Mammabloggar som jag tycker förtjänar den! Lämnar såklart ett meddelande inne hos Dem, om att de har fått den!

Det är med en stor Ära som jag ger den här Awarden vidare till:

Allt kan grönska

Morse Farm

Metrobloggen - Blandat från medelhavet

Lallis - liv och leverne

Tack Ingela!

fredag 9 januari 2009

Fotnot

I går fick jag min julklapp från mamma, jag var iväg och fick fotvård. Jag hade önskat mig det, eftersom jag tycker att fötterna börjat se alldeles för bedrövliga ut, torra och fnasiga. Tyvärr är ju fötterna, åtminstone i min värld, det som kommer allra sist på listan av måsten. De är ju inte direkt synliga, i alla fall inte på vintern, och om jag ska göra något åt kroppen blir det oftast en ansiktsmask, insmörjning med någon go kräm eller möjligen lite nagellack.
Nu har jag världens finaste fötter! Tårna mår som små prinsar och fötterna har blivit härligt mjuka. De filades, skars, putsades, masserades och oljades in riktigt ordentligt.
Det är nästan synd att använda dem nu när de blivit så fina!

tisdag 6 januari 2009

I upplösningstillstånd

I går var det biodax och ungarna hade valt ”Chihuahuan från Beverly Hills”. Inte direkt vad jag skulle ha valt kanske, men med en treåring och en sexåring fanns det inte så mycket att välja på. När det var en timme kvar till bion började bad jag barnen sätta på sig. Det kanske kan låta lite i senaste laget men eftersom biografen ligger fem minuters bilväg bort, tyckte jag att det var lagom att göra sig i ordning då. Påklädningen blev ett kaos av gömda kläder, spring, gråt och en infernaliskt irriterad mamma. Allt gick helt överstyr och vi kom ut genom dörren när det bara var en kvart kvar.
Ut till bilen, skrapa rutor och så i väg till biografen. Helv…e! Parkeringen är full! Ett varv, två varv, tre varv, fyra varv och på det femte varvet blev det äntligen en ledig plats. Klockan var redan 12.20 dvs. när filmen skulle börja. Ut ur bilen i flygande fläng och sen en snabb språngmarsch till biografen. Ungarna hängde som två vindflöjlar och jag drog på som ett annat krigsfartyg. – Ur vägen annars skjuter jag skarpt!
Väl inne på biografen banade jag mig snabbt fram till kassan. Vad skönt, jag hade bara en mamma med två små barn framför mig! Men…? Va nu?
Följande scen utspelade sig:

Mamman: Du får ursäkta om vi är lite sena?

Kassörskan: ?

Jag tittar nervöst på klockan.

Mamman: Ja, vi hittade ingen parkeringsplats. Vi fick leta jättelänge. Sen var jag tvungen att ta mig till betalparkeringen och då visade det sig att jag inte hade några enkronor. Det var lite krångligt och jag var tvungen att springa och växla.

Herregud människa! Vem bryr sig! tänker jag irriterat. Jag suckar och drar fram plånboken.

Kassörskan: Men du har ju bokat till 14.30. Det är inte för sent att hämta ut dem nu, klockan är bara 12.20.

Mamman: Jo, nä, ja vet! Men jag hade tänkt hinna med den tidigare föreställningen.

Kassörskan: Jaha, fast den började för tjugominuter sedan.

Mamman vänder sig mot de två små barnen som är i 3-4 årsåldern: Vi har nog missat en kvart, vill ni se den ändå?

Barnen vrider på sig.

Mamman: Vad tror ni? Ska vi se den ändå?

Barnen: Men… vi vet inte…kanske.

Jag stönar högljutt!

Mamman: Vi har ju bara missat en kvart så det kanske inte gör så mycket.

Kassörskan: Min kollega sa just att den började kvart i tolv och inte klockan tolv, som jag trodde.

Mamman vänder sig mot barnen igen men hinner inte mer än att öppna munnen då jag utbrister: Då har ni missat en halvtimme, så det är ju ingen ide!

Mamman till barnen: Den har pågått en halvtimme, vad tror ni?

Barnen skruvar på sig. Just då, i det ögonblicket, går det upp ett ljus för mamman. Bättre sent än aldrig!!!

Mamman: Vi kanske ska släppa fram den andra familjen först så kan vi bestämma oss i lugn och ro.

JIPPI! Jag rusade snabbt fram till kassan och blev förvissad om att vi inte missat något. Det var fortfarande någon minut reklamfilm kvar så jag kunde lugnt köpa våra hett efterlängtade biljetter.

Självklart behövde storklimpen gå på toaletten, men vi hann ändå in i salongen precis innan filmen började.

Jag var en aning utmattad när jag äntligen sjönk ner i den sköna biofåtöljen.


lördag 3 januari 2009

Magstarkt

Det har varit en påfrestande vecka men det verkar som om det lättar lite nu. Jag och familjen kom till Stockholm den 27 december och sedan dess har det varit fult ös, både kulturellt och gastronomiskt. Det har varit Wasamuseet, Naturhistoriska, Junibacken, Clownshow samt shoppingrunda. Ovanpå det lägger vi luncher ute, julmat, festmat, restaurangbesök och härlig nyårssupé.
Samtidigt som vi har flängt från den ena aktiviteten till den andra, från ett dignande matbord till ett annat, så har jag haft oerhörda magsmärtor. En surrande Beelzebub som jag naturligtvis har försökt att lugna ner med piller mot magsurhet. På nyårsdagen klarade inte magen mer utan kollapsade helt, så där låg jag med huvudet över toalettkanten som en annan WC-tvål.
I går ägnade jag därför dagen åt ett besök på den lokala vårdinrättningen. Inte mycket till kulturutbud där men det tog jag igen hemma i sängen sen, då jag äntligen lyckades läsa ut boken jag hållit på med de senaste tre veckorna.
Besöket på vårdcentralen var ändå tillfredsställande eftersom jag fick bekräftat det jag redan innerst inne visste, att jag har magkatarr. Men vem vill kännas vid det så här i jul och nyårstider?
Så nu är menyn ändrad och det blir kokt, okryddad mat, smärtstillande och Losec ett tag fram över.
Måste säga att magen stålsatte sig in i det längsta. Men två veckor med bröllop, julmiddagar, festmiddagar, luncher och nyårsfirande var helt enkelt för mycket. Så nu rensar jag förgasaren och kör biobränsle ett tag så får vi se hur det går.

Gott nytt år på er!